Lovisa, alias Loja, har skrivit ett jättefint blogginlägg om hur hon upplevde Lumos!
Jag vet inte hur jag ska förklara hur roligt jag hade den under spelningen. Jag kan i alla fall säga att det var den bästa spelningen i hela mitt liv. Utan konkurrens.Tack Lovisa!!
När jag var 14-15 hade jag en period då jag endast lyssnade på Håkan Hellström. Jag gick på konserter och grät när han sjöng mina favoritlåtar. Jag formade hjärtan mot händerna som var fulla av mascara sedan jag torkat händerna mellan låtarna. Jag var en liten fjortis. En riktigt cool sådan också.
Men jag skriver inte det här för att prata om Håkan H eller någon av de spelningarna. Jag skriver det här för att Emma och Elin verkligen förtjänar att höra hur otroligt bra de lyckades med Lumos 2010, för det var inte bara den bästa spelningen, till och med bättre än alla spelningar med Håkan jag någonsin varit på, det var det jag ville komma till. För Håkans spelningar handlar bara om bra musik, wrockspelningar handlar om så mycket mer för min del. Om att dansa omkring nedanför scenen med alla underbara vänner jag fått tack vara Harry Potter.
Jag tänker inte skriva om alla banden, eftersom jag tyvärr inte har lyssnat på alla så mycket så vill jag vara rättvis innan jag skriver något om dem. För ni vet väll hur spelningar kan vara? Alla som kan texterna skriker så högt att de som inte kan dem inte får en jättestor chans att ta till sig eftersom de inte hör. Jag tänker skriva om de banden som sabbade min röst. Med andra ord de banden jag lyssna på och som jag verkligen älskar.
Jag börjar med tjejen jag sett fram emot mest att höra. Jag pratar givetvis om Molly, som har sitt lilla soloband Roonil Wazlib. Jag har lyssnat på hennes låtar ganska länge, något som jag tror framgick under hennes låtar. Jag kunde alla hennes låtar förutom en. Den bästa av hennes låtar var den sista låten hon spelade; not the end, heter den och den handlar om, för att använda hennes egna ord ”The power of the fandom”. Efter alla gånger jag hört den låten spelas på hennes my space har jag inte riktigt kunnat ta det till mig. Men nu kan jag fan det. Förlåt för mitt ordval, men jag är rädd att den här texten redan är alldeles för sliskig för min smak, och jag är rädd att jag inte kommer kunna läsa igenom den utan att spy på mig själv om jag inte får det att låta lite mer som jag. Alla hennes låtar var såklart awesome, och andra låtar hon spelade var bland annat Bookworm och ode to lav lav. Jag tror att det var fler än jag som hade sett fram emot att höra henne live, vi var ganska många på första raden (som inte var svår att få plats på, men en del för var trista och trängdes inte där med oss) som dansade en hel del, både själva och med varandra. Hennes upptradande fick mig att älska hennes musik ännu mer och jag är rädd att jag snart har lyssnar sönder hennes, enligt mig, bästa låtar.
Ett annat band jag sett fram emot var De bugande boggartarna, ett band som verkligen har exakt samma humor som jag. Bandet drivs av (säger man så...?) av två tjejer som jag redan var bekant/vän med innan Lumos, nämligen Linda och Ida. De uppträdde med låtar som Dumbledore the gubbe, Dudley är bäst och min personliga favorit kom ut. Texten går i början så här ”Du är en boggart, min livskamrat, och jag vill ge dig, en helt ny start. Men om du stannar kvar, i garderoben, så kommer ica-stig, med sin prinskorv!”. Ett band som inte tvekar med att använde lite...ska jag kalla det ovanliga instrument. Exempelvis Kastrull. Men ack, vad man skrattar! Ni är underbara! Publiken skrattade och skrek en hel del under deras uppträdande, för alla tyckte att de var fantastiskt roliga, speciellt jag, som skrek sönder rösten. (Vilket man kan höra på en del videos som ligger på you tube)
Jag sitter och skriver det här när jag egentligen ska sova. Sent alltså. Jag ska upp klockan sex i morgon och i min iver att skicka i väg det här till Maria (Svenska hp-fans) skriver jag tyvärr inget mer. Jag får i alla fall hoppas på att hon tyckte om den här!
En liten sammanfattning av spelningen: Det var två av de absolut bästa timmarna i mitt liv och jag vet inte hur någonting ska kunna slå den här spelningen. Det handlar inte bara om musiken. Det är det det lilla extra med att umgås med människor som älskar Harry Potter precis lika mycket som jag gör. Lyckan över att vara en del av den bästa fandom värden skådat (fan, nu låter jag som en tönt igen :P) Och lyckan över att det just är min favoritbok så många delar intresset av, om ni förstår? Om jag hade älskar en mindre populär bok lika mycket som jag älskar Harry Potter hade jag inte haft många att dela det med, liksom.
Tack till Elin och Emma för världens underbaraste helg. Och tack till alla band för världens bästa spelningar!
Jag under världens bästa spelning. Hanna på höger sida och Frida på vänster.
Källa: http://lojas.blogg.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar